Savethebaltic.com

Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

Revolutionen äter sina egna


 

Miljöarbete är inte lätt. Pengarna styr. De krafter som vill tänka kortsiktigt, och agerar utifrån siffrorna i kvartalsrapporterna, har ingen vilja att ändra sitt beteende. De måste tvingas till det av de politiska beslutsfattarna.

Politikerna i sin tur har många åsikter att beakta, nationalekonomin att bevaka, arbetslösheten att sänka, eller låtsas sänka, och kanske framför allt maktens taburetter att klamra sig kvar på. I sin jakt på röster lyssnar man på de starka grupperna, de som har största makten att fria eller fälla. Sällan är det miljörörelsen som har den makten.

Miljöarbetet blir om möjligt ännu svårare därför att vi har en inre fiende. Detta märks t ex mycket tydligt i rovdjursgrupperna på Facebook. Hatfyllda kommentarer och lagstridiga ärekränkningar hör till vardagen i dessa grupper. Som vanlig, tämligen väluppfostrad människa kan man bara häpna över vilka påhopp som anses gå an. Debatten är polariserad och leder sällan eller aldrig till några bra slutsatser eller förslag på lösning av de problem som finns.

Själv har jag tillbringat en del tid med att lyssna på en politiker som företräder de renägande samerna i sametinget. Detta för att sätta mig in i varför man inte kan ha varg i norr. Samerna lider enligt honom svårt av det höga rovdjurstrycket. 80% av renkalvarna tas enligt honom av rovdjur. Men det största problemet med varg är inte de kalvar de kan riva, utan att deras attacker skingrar hjordarna som när man tappar ett paket ärtor på ett stengolv. Det kan ta många veckor att samla ihop djuren för efter en vargattack kan man inte använda hundar. Renarna blir rädda för hundarna efter en attack.

Före mina samtal med den här samepolitikern hade jag åsikten att vargen skulle vara i norr. Detta för att säkerställa en genetiskt stark stam genom kontakten med de ryska och norska vagarna. Nu vet jag att det inte är så enkelt. Samerna har det svårt med utbyggnad av vattenkraften som skär av lederna mellan renbetesmarkerna och tvingar dom att transportera djuren med bilar. Inget av detta kunde jag få insikt om i de polariserade, onyanserade grupperna på Facebook. Långa, tråkiga trådar om samma saker, nämligen lägsta bevarandestatus, hur man ska uppskatta antal vargar och annat ältades långt efter att ämnet uttömts på all intressant information och fakta. Och, förr eller senare, kom de oförskämda påhoppen på dom som inte företrädde den egna åsikten. Vad man inte diskuterade med samma inlevelse var hur man skulle hantera de problem eller de fördelar, som en stark rovdjursstam innebär. Man var för upptagen med att slita varandra i strupen.

Jag ser en motsvarande tendens inom flera olika miljögrupper. Militanta motsättningar, stridslust, en möjlighet att ”brinna för saken” med närmast religiösa förtecken är vanliga. Man saboterar politiken genom att inte respektera beslut som fattats i demokratisk ordning. De som vill ha t ex varg undergräver rovdjurspolitiken genom ideliga överklaganden och genom att gå ut i skogarna och skrämma undan vargar som ska skyddsjagas. I områden där man vill, men inte får, skyddsjaga vargen är SGT, skjut, gräv, tig, etablerat som begrepp.

Denna svårighet för människor att samtala vettigt över åsiktsgränserna, denna ovilja hos ”aktivister” att nöja sig med seriösa arbetsmetoder, skadar miljöarbetet. Det blir enkelt för våra tvåbenta miljörovdjur att i lönsamhetens namn sprida sina gifter i naturen och i vår mat, medan de som borde föra fram information om detta är upptagna med att ta heder och ära av sina meningsmotståndare.

Unga människor vill gärna skapa en motsättning och mäta sina krafter med ”etablissemanget”. Så har det nog alltid varit. Men det verkliga miljöarbetet måste bedrivas med kylig sans och tunga fakta, inte med slagord och gräl. Splittringen gynnar de som struntar i miljön. Hatgrupperna får aktivisterna att framstå som lite irriterande men ändå obetydliga lallare utan språk och makt, grupper man kan ”äta till frukost” för de saknar verkliga argument och är oförmögna att framföra sina åsikter på ett sätt som kan samla en opinion för en bättre miljö. Man vill göra revolution men den typen av revolutioner man försöker dra igång äter sina egna och är dömda att misslyckas.

Att skaffa kunskap och att argumentera hövligt och sansat är två grundstenar i miljöarbetet som vi aldrig får åsidosätta om vi vill komma framåt. Att utan bevis framhålla den egna gruppens åsikt och tro som odiskutabel sanning, och döma alla oliktänkande till helvetet, är sekternas kännemärke. Mycket i miljödebatten har detta sektliknande uttryck. Detta gör att man redan från start mycket effektivt stänger öronen på de man vill nå och de enda som lyssnar är de redan ”frälsta”.

Låt oss jobba på med arbetet att rädda vår älskade Östersjö och låt oss göra det tillsammans genom att informera, läsa och lära, lyssna och respektera för att sedan med fakta och bevis lägga fram våra slutsatser för beslutsfattarna, Bara så, genom seriöst, hårt arbete i enighet och respekt för naturen och varandra, kan vi komma framåt.

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

Detta inlägg publicerades på maj 6, 2018 by i Biologisk mångfald.
%d bloggare gillar detta: