Savethebaltic.com

Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

Blåstång – viktig grund för hårdbottnarnas ekosystem


Mitt namn är Sylvia Andersson. Jag är fil dr (numera pensionerad) i ämnet marin ekotoxikologi. Jag har främst studerat den bruna makroalgen blåstång och den inverkar gifter har på artens reproduktion.

Blåstången ger skydd och föda
Blåstången, Fucus vesiculosus, utgör grunden för Östersjöns mest artrika hårdbottensamhälle. Till skillnad från många andra marina arter klarar blåstången Östersjöns låga salthalt tämligen bra, och finns därför i större delen av området. Blåstångsbältena är viktiga barnkammare för olika fiskartes yngel som där hittar skydd och föda året om. Tångmärlor, vattengråsuggor, pungräkor mm lever sina liv och förökar sig där och utgör i sin tur en viktig födokälla för småfisken. Strömmingen går in och leker i strandnära zoner och skapar en länk mellan blåstångsbältena och det öppna vattnet.

Det finns ingen annan art som kan ersätta Fucus-arterna om de skulle försvinna. I södra delarna av Östersjön (till ca norr om Gotland) kan man, förutom blåstång, hitta sågtång Fucus serratus och från Öregrund till Umeå Fucus radicans, smaltång. Tidigare trodde man att smaltången var en spinkig variant av blåstång eftersom det är vanligt att marina arter, om de alls kan överleva låg salthalt, blir mindre. Blåmusslan är ett bra exempel på detta. Sedan 2005 betraktas emellertid smaltången som en egen, endemisk art  (med endemisk i Östersjön menar man att den bara finns där).

Tångbälten med Fucus  kan inte ersättas av andra arter av det enkla skälet att de är de enda fleråriga makroalgerna, och därmed finns att tillgå året om. Andra alger, t ex de trådformiga algerna grönslick (Cladophora sp.)och trådslick (Pilayella littoralis) är snarare ett problem när de växer kraftigt till följd av övergödslingen.

Problemet med övergödsling
När vattnet tillförs näringsämnen ökar tillväxten, bland annat av de ettåriga trådalgerna.  Detta har negativ inverkan på blåstången på flera sätt.

Ljustillgången minskar
Övergödslingen leder till ökad grumligheten i vattnet med sämre ljusgenomsläpplighet när mängden organiskt material ökar. Detta har orsakat att blåstångens utbredning i djupled minskat väsentligt. Påväxt av trådalger på blåstångens yta leder också till försämrad ljustillgång eftersom ljuset tas upp av påväxtalgerna.

Platser för etablering försvinner
När trådalgerna växer till tar de upp de lediga ytor som de små blåstångsgroddarna behöver för att förankra sig och växa till plantor. Blåstång förökar sig främst vid fullmåne under högsommaren. De släpper ut stora orörliga äggceller och de rörliga spermierna lockas dit. Det befruktade ägget faller till botten, bildar cellvägg och, om den har en ledig plats, förankrar sig vid underlaget med den första lilla delen av det som ska bli häftplattan. Blåstången har inga rötter utan tar upp näringen genom bålen (”bladytorna”).

Problemet med gifter
Paradoxalt nog kan övergödslingen även ha en viss gynnsam inverkan. När mängden organiskt material ökar får man en ”biologisk utspädning” av de gifter som finns i vattnet. Tänk er 100 molekyler av ämnet X/liter. Om det i samma volym vatten finns 10 plankton blir det 10 molekyler X/plankton. Om det däremot finns 100 plankton innebär det i snitt 1 molekyl per plankton. Men dessvärre räcker inte den biologiska utspädningen för att skydda mot förgiftning, speciellt inte då flera allvarliga miljögifter anrikas i näringsväven. För att återgå till molekylerna X så tänk er att varje litet plankton har 1 X. En litet fiskyngel sätter i sig 10 plankton och får 10X i sig. En större fisk äter sedan 10 fiskyngel och har 100X osv. I toppen på näringskedjan kan det ha ansamlats höga halter av X. I Östersjön är det t ex säl, havsörn och vi själva som blir ”slutdestination” för giftet.

Giftiga båtbottenfärger dödar blåstångsgroddarna
I mitt arbete undersökte jag effekten på blåstång av koppar och triazin (två gifter i båtbottenfärger) i de halter som de kunde vara exponerade för och vid den salthalt där de levde . Redan vid några få miljondelar av ett gram av dessa gifter/liter vatten minskade blåstångens groningsfrekvens allvarligt. Organismerna i Östersjön har vandrat in under olika perioder av havets historia där salthalten varierat från fullt marin till sötvatten. Detta gör att majoriteten är anpassade till antingen sött eller salt vatten, inte till brackvatten. Kampen för att klara den nuvarande låga salthalten i Östersjön gör organismerna salthaltsstressade och känsliga för alla ytterligare tillkommande stressfaktorer, t ex från gifter. Detta är en av orsakerna till att man numera inte får använda vissa båtbottenfärger i Östersjön.

blastangsaggblastangszygot
Bild 1, ägg och oogon (”äggpaket”).
Bild 2 , ung blåstångsgrodd. 
(Foto: Lena Kautsky)

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on april 15, 2018 by in Biologisk mångfald.
%d bloggare gillar detta: