Savethebaltic.se/Waterforlife.se

Water for Life Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

FISKODLINGARNAS SUPERHEROES ELLER MARTYRER?


sjurygg

Om 20% dödlighet i laxodling är för mycket, varför ska vi acceptera nära 100% dödlighet på ”rensfiskar”  som fiskas och skickas in i odlingskassarna för att äta löss?
Norge vill femdubbla havsbruket innan 2050. Fisk- och skaldjursuppfödning ska bli framtiden för Norge. Vad sker när forskarna gör upptäckter som kan bromsa tillväxten?

Nyckelaktörer i den aktuella djurskyddsdebatten i Norge: lax, Sjurygg, Stensnultra, Gröngylt och löss.
Höga priser på lax är paradoxalt nog inte bara positivt för fiskhälsan och deras välfärd, eftersom höga priser bidrar till att konsekvenserna av hög dödlighet inte blir ekonomiskt synliggjorda. För branschens ”gröna alibi”,” rensfisk” är dödligheten närmare 100 procent.

Ökat fokus på välfärd i fisken
Även om fisk, i sin egenskap av att vara ett djur, har införlivats i den norska lagstiftningen om djurens välbefinnande (djurskyddslagen 1974), har fisken på många sätt gått under radarn för de flesta, både lekmän och professionella i förhållande till välfärd. Med genomförandet av ”Lov om dyrevelferd” 2010, lyftes speciellt fisk fram, främst till följd av lax, som  på några år blivit Norges viktigaste ”boskap.” En praktisk konsekvens av detta var att lagen blev utformad med tanke på fisk som husdjur på lika villkor med de djur som vi hade haft att göra med tidigare. Vattenbrukföreskriften är på många sätt en praktisk handbok för hur fisken ska hanteras på bästa möjliga sätt för dess hälsa och välbefinnande. Reglerna kräver också att operatörer och anställda som hanterar levande fisk borde ha ”fiskevälfärdskompetens”. Detta innebär att praktisk och teoretisk utbildning måste dokumenteras av Livsmedelsverket (Mattilsynet). Medvetenheten hos alla som hanterar levande fisk är viktig för att få en helhetsförståelse av fiskhälsa och välfärd som på många sätt är en tvärvetenskapligt vetenskap där miljö, design, säkerhet och förvaltning spelar en viktig roll. Vikten av god fiskhälsa och välbefinnande återspeglas också i det faktum att detta är något som flaggas högt på webbplatserna för de flesta större vattenbruksföretagen, även eftersom konsumenterna och ”de flesta” har ett ökat fokus på detta.

Laxlus är den största utmaningen
Norska laxodlingar är idag en stor och betydande bransch som skapar sysselsättning och stora exportintäkter. Lax är en populär produkt på världsmarknaden och priserna är mycket bra. Höga priser på lax är paradoxalt kanske inte bra för fisk hälsa och välfärd därför att höga priser bidrar till att konsekvenserna av hög dödlighet inte är ekonomiskt synliga. Man kan se det på ett annat sätt, vi kan förlora mycket fisk och fortfarande göra goda affärer. Detta illustreras också av det faktum att även om exportvärdet ökar har produktionen minskat, främst på grund av ökad dödlighet. Inte minst finns det mycket stora fiskar som dör i samband med behandling av laxlöss. Förlusterna under havsvattenfasen* i norska fiskodlingar är för närvarande cirka 20 procent.
*På många odlingar uppföds smolt i landbaserade anläggningar för att senare placeras i odlingskassar i havet.

Även om de utmaningar gällande fiskens välfärd har varit många och varierade under åren, befinner vi oss idag i en situation där det finns löss (Lepeophtheirus salmonis) och hantering och behandling av löss är den dominerande utmaningen för fiskens välfärd. Det speciella med lakselus är att denna parasit är ett problem både för odlad lax och för vilda laxfiskar. Infektionen ökar naturligtvis proportionellt med antalet värdorganismer och med 1000 x mer på odlad lax än vild lax är det självklart att infektionspotentialen är betydande. Intensiv behandling i många år med olika droger har resulterat i att laxlöss i många områden är resistenta mot de flesta antilus läkemedel. En konsekvens av detta är att så kallade icke-läkemedelsmetoder har kommit fram. Bland de viktigaste är användningen av ”rensfisk” och olika typer av sköljningar (varmt vatten och H2O2) (Väteperoxid). Båda är i princip miljövänliga och hållbara metoder, men har uppenbara svagheter och ger stora akuta problem.

”Rensfisk”
Rensfisk är ett vanligt namn för läppfisk och Sjurygg (Rognkjeks). Upptäckten att olika arter av Läppfisk (Labridae), och så småningom Sjuryggen. De äter havslöss från huden på laxen. Detta var en fascinerande upptäckt som lovade gott för ett miljövänligt och hållbart sätt att hålla lusproblemen i schack. Denna aspekt är också något som flaggas högt för av industrin och i ansökningar om nya licenser för odling och produktion av Rensfisk. Avelsuppfödning av Sjurygg har blivit en stor och lukrativ industri i branschen. Ett dubbelsidigt uppslag i Aftenposten i vinter hade titeln ”Sjuryggen är en superhjälte.” Det är i den här artikeln som pekar på unika egenskaper och förmåga att ta bort löss på ett miljövänligt sätt och utan användning av kemikalier. Artikeln behandlar inte det faktum att ett stort antal sjukdomstillstånd har upptäckts i hos Sjuryggen (och Läppfisken) och dödlighet, eller svinnet under produktionstiden, är nära 100 procent. Således kan vi säkert dra slutsatsen att jobbet för rensfisken i en fiskodling måste vara ”det farligaste yrket” och att begreppet ”Superhero” snarare bör ersättas med ”Martyr”.  Den paradoxala i dagens situation!

Det paradoxala med den nuvarande situationen, är vi driver en storskalig odling av arter som vi egentligen inte vill ha för att bekämpa ett kräftdjur (havslöss) som vi inte heller vill ha, för att hålla vid liv det vi helst vill ha, nämligen väl betald lax. Här har vi alltså etablerat ett metaproblem som ställer den obehagliga och viktiga frågan: Är det etiskt acceptabelt att använda (= konsumera) en art för att odla en välbetald vara (lax)?

  • Vad är det biologiskt och etiskt som gör Sjuryggen sämre än laxen?
  • Om vi ​​anser att 20% dödlighet i laxodling är för mycket, varför ska vi acceptera nästan 100% dödlighet på Rensfisk?
  • Är det etiskt ansvarigt att sätta Sjuryggen på odlingsplatser där det är övervägande troligt att de flesta kommer att dö under produktionsperioden?
  • Vad gör en sådan acceptans hos oss som människor och som veterinärer som ska skydda djurens välfärd och hälsa?

Badbehandlingar
Olika typer av badbehandlingar som fysisk spolning, termisk avvattning och badning i väteperoxid (H2O2) i transportbåt för levande fisk (brønnbåt)  är den andra stora gruppen av behandlingsalternativ. Vid termisk uttömning samlas fisken i kar, pumpas in i en vattenavskiljare och skickas till ett vattenbad i ca 30 sekunder. Behandlingstemperaturen är cirka 34 °C. Efter avslutad behandling pumpas fisken ut ur behandlingskammaren, varmvattnet silas för återanvändning och fisken pumpas tillbaka till karet. . Vid behandling med väteperoxid tillsätts kemikalien till brunnen i brønnbåten i ca 30 minuter innan den pumpas tillbaka. Fördelen med dessa metoder är att man förmodligen undviker utsläpp som kan skada miljön och andra vilda djur. Nackdelen är tyvärr att behandlingarna ofta resulterar i hög mortalitet både under och efter behandlingen. Det är till exempel inte ovanligt med dödligheten på 100 ton fisk eller mer i samband med sådana individuella behandlingar. Dödsorsakerna är komplexa, men är ofta en kombination av stress och fysisk skada på gälar och hud. Det är också en väletablerar kunskap att terapeutiska doser av väteperoxid orsakar svåra gälförändringar med omfattande blödning (Speare et al 1999). Det är också troligt att laxlöss kan anpassa sig (bli resistenta) till både H2O2 och hög temperatur så att doser, exponeringstid och temperatur måste ökas för att få effekt.

Den andra viktiga och obehaglig fråga vi bör ställa om denna punkt är om det är bearbetningsmetoder i sig som dödar fisk, eller vi har ett djur som inte kan motstå hantering och behandling (eller en kombination av dessa)?

Etiskt dilemma för veterinärerna
Veterinärer är här i ett klassiskt etiskt dilemma där både övervägande att optimera produktionen och att fiskens talesmän korsar varandra. Det kan här vara på sin plats och påminna om punkt 3 i djurskyddslagen som säger att ”djur ska skyddas mot risken för onödiga påfrestningar och belastningar”. Uttrycket ”fara för” uttrycker ett förebyggande element. Det krävs att metoder och utrustning som används på djur ska skydda djurs välbefinnande. Det kan också vara lämpligt att påpeka yrket etiska riktlinjer för veterinärer som säger att: ”i mötet med djuret är veterinärens huvudfokus ,djurens välbefinnande. ”Detta betyder att i veterinärens arbete är detta generellt övervägande ”. Riktlinje punkt 6.4 säger vidare att: ”Veterinären lägger stor vikt vid djurets välfärd och främjar djurets sak i intressekonflikter.”

I en stor industri som vattenbruket är ekonomi en viktig drivkraft och vi som veterinärer måste ständigt vara medvetna om i vår roll som ”djurens advokat” och att inte hamna i en situation där vi kan komma att bedöma förlusten av fisk som är ”acceptabel” i ett ekonomiskt perspektiv. Med ökande resistensutveckling hos lössen kommer vi lätt att flytta både fysiska och etiska gränser utan att vi reflekterar över det. Om vi ​​som veterinärer och yrkesverksamma inte tar ansvar för all fisk inom vattenbruksindustrin, vem ska göra det? I detta sammanhang finns det ett behov av att veterinärerna hörs högt och tydligt i den offentliga debatten om fiskevård.

Källa: 2017-10-26,  Trygve T. Poppe
Professor Poppe är ansvarig för ämnet fisk i den norska veterinärtidskriften. Han är anställd av Pharmaq Analytic i Oslo och arbetar med diagnos gällande fiskesjukdomar. Pops text skrevs ursprungligen i Norska Veterinärjournalen nr 4, 2017, en redigerad version trycktes i Aftenposten Insight 07/2017.

http://harvest.as/artikkel/sjomatnasjonen-del-8-oppdrettsnaeringens-martyrer

Översättning: Lena Hjärpne

Läs: Norge: 100 anläggningar måste införa nya rutiner för avlusning

Läs också tidigare artiklar på norska:
http://harvest.as/artikkel/sjomatnasjonen-norge-forskere-under-press

http://harvest.as/artikkel/sjomatnasjonen-norge-forskere-under-press-2

http://harvest.as/artikkel/sjomatnasjonen-norge-3-bransjen-slar-tilbake

About tipota15

Jag heter Lena Hjärpne, född och uppvuxen i Stockholm. Är gift och har vuxna barn. Vi har sommarhus vid Höga Kusten där vi bor stor del av sommaren. Jag är engagerad i föreningen Rädda Höga Kusten som arbetar för att fiskodlingar i öppna kassar, med den miljöförstöring det innebär, ska upphöra och att modernare teknik, slutna system på land, ska användas.

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on oktober 26, 2017 by in Fiskodling, Havslöss, Lena Hjärpne, Norge.
%d bloggare gillar detta: