SAVE THE BALTIC WATER FOR LIFE

Water for Life Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

Miljögifter och skräp överallt även i djuphaven


havsdjup
Foto: Poeter.se

Nu är det konstaterat. Miljögifter och allsköns skräp har nått de sista orörda områdena på vår planet – djuphaven.
En ny studie visar på förbluffande höga halter av miljögifter i smådjur på 10.000 meters djup i Stilla havet.

Studien som publiceras i Nature Ecology and Evolution, har utförts av brittiska forskare under ledning av marinekologen Alan Jamieson vid Newcastle University.

Det är känt sedan tidigare att vissa miljögifter har spritt sig ner i havsdjupen, men det har varit oklart hur pass stort problemet är.

Forskarna undersökte två av djuphavsgravarna i Stilla havet, Marianergraven öster om Filippinerna, och Kermadecgraven norr om Nya Zeeland. Kermadecgraven ligger 10 047 meter under Stilla havets yta, medan Marianergraven sträcker sig ner ytterligare en kilometer, till 11 033 meter, djupare än någon annan plats på jordklotet.

Med hjälp av obemannade djuphavsfarkoster kunde forskarna ta upp olika smådjur, främst märlkräftor i Stilla Havet. De lever i det eviga mörkret därnere på 6000-11 000 meters djup.
Den äter i princip allt organiskt material den träffar på. Sorgligt nog får kräftorna i sig stora mängder mikroplaster under sökandet efter föda.

Gifthalterna i märlkräftorna låg på samma nivå som i en av de värst förorenade industrizonerna i Stillahavsområdet, havsviken Suruga på Japans östkust.

– Det är sorgligt att det inte finns några platser på vår jord som är opåverkade av utsläpp av syntetiska kemikalier, säger Emma Undeman, miljökemist på Stockholms universitet. Att svårnedbrytbara kemikalier ansamlas även i djuphavsgravarna är egentligen inte så förvånande, men halterna i djuren är väldigt höga. Även om utsläppen av ämnen som PCB och PBDE späds ut i oceanernas stora vattenmassor, så koncentreras de kring olika partiklar som sjunker ned i djupen. Väl nere på bottnarna finns få mekanismer för att eliminera dem, och framför allt går det långsamt.

– Den här studien blir en påminnelse om att vi tar en stor risk när vi tillåter utsläpp av långlivade miljögifter. Utsläppen är oåterkalleliga och något vi kan få leva med mycket länge. Regleringen av kemikalier måste därför ta större hänsyn till ämnens nedbrytbarhet. Vi ska helt enkelt inte släppa ut ämnen med långa halveringstider eftersom vi inte kan förutse vilka effekter det kan tänkas få i miljön eller för människor, säger Emma Undeman.

Effekterna av föroreningarna är än så länge okända. Ingen vet hur märlkräftorna påverkas av gifterna. Med tanke på vad vi vet om PCB och PBDE finns det sannolikt anledning att vara oroad över utvecklingen.

Mikroplaster

Frågan är varifrån allt detta kommer. Ingen vet med säkerhet, men forskarna misstänker att merparten av föroreningarna har sitt ursprung i plastavfall som sönderdelats och fallit ner i djuphavet. Det skulle med andra ord röra sig om mikroplaster som hamnat på havsbottnen och sedan konsumerats av kräftdjuren.

Att djur kan uppfatta mikroplaster som ätbara är påvisat sedan tidigare. Problemet är att plasterna ger en mättnadskänsla vilket kan vara livsfarligt för djuren.

Bläckfiskar i fara
blaeksprutte
Foto: National Georgraphic

Men det är inte bara miljögifter som hotar havsdjupens fauna. På senare år har intresset vuxit för att utvinna vissa metaller från havets botten, bland andra mangan, ett mineral som används i mobiltelefoner.

På vissa havsbottnar, på stort djup, finns stora mängder noduler, potatisstora stenar fyllda med mangan. Tanken är att dammsuga bottnarna för att få upp nodulerna.

Problemet är att nodulerna är många organismers livsmiljö. Bland annat upptäcktes nyligen en tidigare okänd, spökliknande bläckfisk bland noduler på 4 000 meters djup utanför Hawaii.

Nu har forskare, i en studie i Current Biology, visat att arten lägger sina ägg på svampdjur som sitter fast på nodulerna. Av allt att döma vaktas äggen sedan av bläckfiskhonorna tills de kläcks — vilket kan ta flera år.

Vid ett experiment på 1980-talet tog man bort nodulerna från ett elva kvadratkilometer stort område på havsbottnen utanför Peru. Resultatet blev en fullständig kollaps av hela bottenfaunan i området.

Skulle en storskalig utvinning av nodulerna bli verklighet är risken med andra ord stor för att många arter, inklusive den märkliga bläckfisken, kan försvinna för alltid.
Frågan är varifrån allt detta kommer. Ingen vet med säkerhet, men forskarna misstänker att merparten av föroreningarna har sitt ursprung i plastavfall som sönderdelats och fallit ner i djuphavet. Det skulle med andra ord röra sig om mikroplaster som hamnat på havsbottnen och sedan konsumerats av kräftdjuren.

Källor:
havet.nu 2017-02-14
http://havet.nu/?d=190&id=48071
SVT Vetenskap 2017-02-14
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/miljogifterna-har-natt-djuphaven
Dagens Nyheter 2017-02-13
http://www.dn.se/nyheter/sverige/miljogifterna-har-natt-de-djupaste-haven/
Roland Johansson TT
Fakta: Djuphavet

Världshaven är indelade i fem ekologiska zoner, baserat på deras djup och temperatur.

Den översta zonen, epipelagialen
sträcker sig från ytan ner till 200 meters djup. Där finns tillräckligt med solljus för fotosyntetiserande organismer.

Därefter följer mesopelagialen
som ligger mellan 200 och 1 000 meters djup. I den zonen försvinner successivt allt ljus och den kallas därför även skymningszonen.

Den tredje zonen är den batypelagiska,
som sträcker sig ner till 4 000 meters djup. Hit når inget solljus och här börjar det egentliga djuphavet.

Härnäst följer den abyssala regionen
som sträcker sig ända ner till 6 000 meters djup. Temperaturen är lägre än fyra plusgrader. Djuren är högt specialiserade.

Allra längst ner finns den hadala regionen.
Den omfattar i huvudsak djuphavsgravarna där vattentrycket är extremt högt. Ändå finns här en lång rad djurarter.

Källor: NE, Smithsonian

About tipota15

Jag heter Lena Hjärpne, född och uppvuxen i Stockholm. Är gift och har vuxna barn. Vi har sommarhus vid Höga Kusten där vi bor stor del av sommaren. Jag är engagerad i föreningen Rädda Höga Kusten som arbetar för att fiskodlingar i öppna kassar, med den miljöförstöring det innebär, ska upphöra och att modernare teknik, slutna system på land, ska användas.

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on februari 16, 2017 by in Gifter i vår vardag, Hållbara hav, Lena Hjärpne.
%d bloggare gillar detta: