SAVE THE BALTIC

Water for Life Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

Miljögifter


Miljögifter är ett samlingsnamn för ämnen som har en negativ miljöinverkan och skadar organismers funktioner. Många miljögifter bryts ned mycket långsamt eller inte alls. Miljögifter kan även vara fettlösliga som lagras och ackumuleras i fett och fettvävnader hos organismer, andra gifter binder sig till proteiner. Vissa miljögifter har dessutom hög spridningsförmåga vilket gör att de kan spridas och över hela världen. Det finns inga entydiga kriterier för att bedöma vilka ämnen som riskerar att ge skador på miljön. Vanliga kriterier för att definiera ett miljögift är att ämnet är främmande för ekosystemet, är stabilt eller svårnedbrytbart, har vidsträckt spridning, tas upp av levande organismer och anrikas eller ackumuleras, finns naturligt i miljön men uppträder i en koncentration som miljöstörande. Om flera eller samtliga av dessa kriterier uppfylles indikerar detta att ämnet är ett starkt miljögift. Olika miljögifter påverkar olika funktioner hos organismen. Effekter kan uppträda på muskelfunktion, nervsystemet, ämnesomsättningen och fortplantningsförmågan.

Källa:http://www.vattenmyndigheterna.se/Sv/bottenviken/beslut-fp/miljoproblem/Pages/miljogifter.aspx

Typer av miljögifter
Miljögifter som är av människan skapade och utsläppta i naturen kan i huvudsak indelas i organiska och oorganiska ämnen. Organiska föreningar är föreningar som är baserade på kolmolekyler. Organiska miljögifter kan vara extremt giftiga redan vid mycket låga koncentrationer. Oorganiska ämnen kan vara enskilda grundämnen eller innehålla ett grundämne som bas i föreningen. Denna typ av miljögifter är ofta klorföreningar, exempelvis freon, DDT, PCB och dioxiner, eller bromföreningar som återfinns i freoner, flamskyddsmedel och mjukgörare.

Enskilda oorganiska ämnen som har en toxisk effekt är inte alltid vad som i dagligt tal beskrivits som tungmetaller. Även ”lätta” metaller som aluminium och cesium har miljömässigt negativa effekter om de uppträder i tillräckligt hög koncentration. Bland de klassiska tungmetallerna återfinns även metaller är essentiella för biologiskt liv, exempelvis järn, koppar och zink, vilka krävs för att det inte ska uppstå bristsjukdomar eller andra skador. Vid höga koncentrationer uppvisar de dock toxiska effekter, något som förstärks ytterligare vid lågt pH. Exempel på metaller som i princip inte har någon biologisk nytta är kadmium, kvicksilver, bly och uran.

Historisk bakgrund
Under industrialismen medförde användning av först kol och sedan olja stora utsläpp av miljöfarliga ämnen. En enorm industriell expansion under efterkrigstiden innebar att ett stort antal områden förorenades med tungmetaller och organiska miljögifter. På många håll bedöms dessa nu utgöra ett större miljöproblem än pågående verksamheter. Under 30- och 40-talen och framöver introducerades också många nya syntetiska ämnen med flera lovande användningsområden såsom PCB med isolerande och mjukgörande egenskaper, DDT som insektsbekämpningsmedel och bromerade flamskyddsmedel.

Inom jordbruket skedde också en stor omställning med utökad mekanisering, nya växtsorter, konstgödsel och bekämpningsmedel för att öka matproduktionen. Även andra sektorer såsom sjöfart och industrin använder bekämpningsmedel sedan en längre tid. Några exempel utgörs av båtbottenfärger för att förhindra påväxt, konserveringsmedel i kemiska produkter för att minska mikrobiella angrepp, och träskyddsmedel för att motverka rötangrepp. Många miljö- och hälsofarliga ämnen förekommer i varor av olika slag. Därifrån sker ofta en diffus spridning i samband med användning och kassering, via avloppsreningsverk, dagvatten, lakvatten från deponier, slamspridning och så vidare.

På senare år har exempelvis förekomsten av läkemedelsrester, mjukgörare (t ex ftalater), bromerade flamskyddsmedel (t ex PBDE, PBB) och ämnen som används för att impregnera ytor (PFOS, PFAS) i miljön uppmärksammats. Det är troligt att de största utsläppen av miljögifter numera inte sker från punktkällor utan snarare i samband med diffusa utsläpp. Slutligen har många miljögifter främst bildats eller sprids oavsiktligt, i synnerhet i samband med ofullständig förbränning. Detta gäller exempelvis dioxiner och många PAHer.

Många stabila substanser kan dessutom färdas långa sträckor via luften och därmed i hög grad transporteras hit även från källor utanför landets gränser. Några exempel är PCB, DDT, lindan, hexaklorbensen, dioxiner, PFOS och kvicksilver. Trots att omfattande åtgärder har vidtagits för att eliminera eller minimera utsläppen av kvicksilver i Sverige kvarstår det fortfarande som ett av våra största miljögiftsproblem. Atmosfäriskt nedfall har skett under en lång tid och det nuvarande internationella bidraget är så betydande att någon förbättring i miljön inte är att förvänta inom någon snar framtid. Kvicksilverhalterna i marken i södra Sverige är så höga att de riskerar störa viktiga grundläggande biologiska funktioner i marken. Kvicksilver i marken medför i sin tur att kvicksilverhalterna ökar i vattnet. Problemen förstärks i samband med försurning och då man ändrar avrinningsförhållandena genom exempelvis skogsdikning eller förorsakar markskador i samband med avverkningar.

Läkemedelsrester i avloppsvatten är ett problem som har uppmärksammats mycket de senaste åren. I svenska recipienter har man ännu inte kunnat påvisa effekter som kan kopplas direkt till utsläpp av läkemedelsrester från kommunala avloppsreningsverk men i flera andra länder har man rapporterat feminiseringseffekter i fisk nedströms avloppsreningsverk. Det finns ett stort behov att komplettera kunskapsunderlaget kring eventuella effekter av läkemedelsrester i miljön och ett nytt forskningsprogram MistraPharma har utarbetats för att identifiera miljörisker för de läkemedel som finns på den svenska marknaden. Mer om problematiken om läkemedelsrester i avloppsreningsverk finns bland annat i Naturvårdsverkets rapport Avloppsreningsverkens förmåga att ta hand om läkemedelsrester och andra farliga ämnen (rapport 5794).

Hantering av miljögifter inom vattenförvaltningen
Inom vattenförvaltningen används begreppet miljögifter i en vid betydelse för ämnen och föreningar, både metaller och organiska miljögifter, som kan skada biologiska processer och därmed miljön när de förekommer vid alltför höga halter. Här kommer vi därför enbart att hantera de ämnena i de fall de kan tänkas förekomma i alltför höga halter. När vissa benämningar, till exempel tungmetaller, används åsyftas så höga halter att statusen på vattenförekomsten riskerar att sänkas på grund av den miljöstörande effekt som ämnet i aktuell koncentration har potential att uppvisa.

Under samlingsbegreppet miljögifter återfinns dels de prioriterade ämnena (tabell 5.4) som har EU-gemensamma miljökvalitetsnormer och ingår i klassificeringen av kemisk ytvattenstatus och dels de särskilt förorenade ämnen som vattenmyndigheten fastställer gränsvärden för och som ingår i klassificeringen av ekologisk status (tabell 5.3). I samlingsbegreppet ingår även miljögifter som redovisas i grundvattendirektivet (2006/118/EG) med EU-gemensamma kvalitetsnormer för grundvatten (aktiva ämnen i bekämpningsmedel, inbegripet relevanta metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter) samt den minimiförteckning av förorenande ämnen i grundvatten och deras indikatorer som medlemsstaterna ska överväga att fastställa tröskelvärden för (arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, trikloretylen, tetrakloretylen).

Redovisning av miljögifter med och utan kvicksilver
Historiska och recenta utsläpp runt om i världen har deponerats över bland annat Sverige och på grund av att vår natur består av sådana marker där kvicksilvret fastläggs, så resulterar detta i mycket höga halter som ackumulerats i växter och djur. Höga halter av kvicksilver i vattenmiljöer kan framför allt uppmätas i rovdjur, exempelvis gädda, som befinner sig högt upp i näringskedjan.

Naturvårdsverket uppskattar att nedfallet av kvicksilver behöver minska med 80 procent för att vi på sikt ska nå halter i fisk som inte överskrider WHO/FAO:s gränsvärde för human konsumtion på maximalt 500 µg kvicksilver/kg fisk. Den klassgräns (20 µg/kg) för kvicksilver i biota som anges i grundvattendirektivet 2008/105/EG, som även tar hänsyn till risk för effekter på organismer högre upp i näringskedjan, bedöms överskridas i samtliga vattenförekomster i hela landet (även längs kusten). Detta gränsvärde ligger så lågt att det i princip inte finns en vattenförekomst i hela Sverige som uppvisar halter som är lägre. För att undvika att problemen med kvicksilver inte överskuggar andra miljögiftsproblem redovisas kemisk status både med och utan kvicksilver.

Miljögifter i Bottenvikens vattendistrikt
Riskområden för påverkan av metaller och organiska miljögifter finns särskilt i närheten av tätorter, hamnar och industriområden. Gruvverksamhet för metallutvinning bedrivs och har bedrivits i stor skala inom flera delar av vattendistriktet, och påverkan från detta kan hittas på många ställen. Många åtgärder har genomförts för att minska belastningen av metaller på vattenmiljön, men lokalt finns fortfarande områden med för hög belastning. I Bottenviken finns även en storskalig och till viss del historisk spridning av flertalet ämnen som med den kunskap som finns idag har varit svår att särskilja från påverkan från lokala källor. I ett flertal områden i distriktet har olika studier visat på förhöjda halter av metaller och miljögifter.

Förekomst av organiska miljögifter som PCB, DDT och bromerade flamskyddsmedel har uppmätts i norra Finland, långt från utsläppskällor, vilket tyder på att de transporteras långväga via luften. Halterna minskar för många av ämnena, med vissa oroande undantag. För bromerade flamskyddsmedel i strömming från Norrbotten (Harufjärden) finns årliga mätningar från 1999 och det går inte att utläsa om halterna ökar eller minskar. Andra strömmingslokaler i Norrbotten som undersökts inom miljöövervakningen sedan 2004 uppvisar samma mönster.  Halterna är dessutom höga jämfört med södra Sverige. Inte heller för dioxiner finns en tydlig nedgående trend för halter i fisk.

Klassningen av miljöproblemet miljögifter i distriktet baseras, utöver mätdata på vattenkemi, sediment eller biologiskt material, till stor del på expertbedömningar av större kända förorenade områden samt miljöfarliga verksamheter med utsläpp av miljögifter. De verksamheter som har tagits med i påverkansanalysen är gruvor, pappersindustrier, träimpregneringar, industrier som utför ytbehandling av metaller, garverier, bangårdar med kända problem, stålindustrier samt andra industrier med metall- eller oljeprodukter. I Bottenvikens distrikt är 1 % av sjöarna och 1,4 % vattendragen påverkade av miljögifter. För kusten är motsvarande siffra 35 % (karta 7.3). I dagsläget är det endast en grundvattenförekomst som uppvisar så höga halter av miljögifter att status eller riskbedömningen påverkas. Ett visst mörkertal är troligt då kemidata för miljögifter i grundvatten inte varit tillgängliga för mer än ca 2 % av distriktets grundvattenförekomster.

Lokala källor i form av industrier, reningsverk och förorenade områden kan leda till ytterligare belastning av miljögifter. Längs Bottenvikens kust har framförallt massafabrikerna och metall- och stålindustrin länge orsakat stora utsläpp av både organiska miljögifter och tungmetaller. Provtagningar av bottensedimenten visar på framförallt höga halter av dioxin, PCB, DDT och bromerande flamskyddsmedel samt en mängd tungmetaller. Vid analyser av kustfisk och snäckor återfinns samma mönster. Det finns ett stort behov av att verifiera statusen och vidare utredning av olika källors bidrag, för att framöver kunna specificera kostnadseffektiva åtgärder.

 

 

Karta 7.3: Vattenförekomster där särskilt förorenande ämnen samt prioriterade ämnen har sämre än god status är markerade med rött. Kartan visar situationen exklusive kvicksilver.

Karta 7.3: Vattenförekomster där särskilt förorenande ämnen samt prioriterade ämnen har sämre än god status är markerade med rött. Kartan visar situationen exklusive kvicksilver.

About HOLY WATER

Honesty and fairness in all instances! fishing is not a right just a duty to care. Imagine what Norrland could deliver! based on Mörrums salmon fishing versus 300 mil living river! this should logically be able to supply 5 billion in tax revenue from live river! Former chef and chef looking for new challenges in life! Do you have a dream job in your pocket, do not hesitate to contact me! Ärlighet och rättvisa på alla instanser! fisket är ingen rättighet bara en skyldighet att vårda. Tänk vad Norrland kunde leverera! räknat på Mörrums lax fiske kontra 300 mil levande älv! detta borde rent logiskt kunna leverera 5 miljarder kr i skatteintäkter från levande älv! Fd Köksmästare och Kock som söker nya utmaningar i livet! har du dröm jobbet i fickan tveka inte att kontakta mig! Är även en utvecklare av hållbart fiske genom min wobbler tillverkning, kika in på sidorna nedan. http://saittarovafishing.wordpress.com/ https://vobblerfabriken.wordpress.com/ https://www.facebook.com/kenneth.h.karlsson https://www.facebook.com/groups/vobblerfabriken/?fref=ts Ring gärna +46730425517 savethebaltic@gmail.com

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on maj 15, 2016 by in Miljögifter, Uncategorized and tagged , .
%d bloggare gillar detta: