SAVE THE BALTIC

Water for Life Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

Den nationella vattenbrukskonferensen 2016


10513256_247436995448431_5722172807120263428_n

Det är hög tid att referera den sammanlagt femte vattenbrukskonferensen i Sverige! Den hölls i Orusts kommun 17-18/3. Men för att förstå utvecklingen av svenskt vattenbruk de senaste fem åren är det nödvändigt med en tillbakablick! Den börjar i huvudsak på hösten 2013 när vår då nystartade förening Rädda Höga kusten är representerad på sin första vattenbruks-konferens. De första, som hållits både 2011 och 2012, var då helt okända för oss. I efterhand har vi förstått att resultatet från dessa ledde fram till vad f.d. Eskil Erlandsson kallade ”Vattenbruksstrategin”. Det var den som Jordbruksverket i regleringsbrev ålades att utreda 2013. Den kryptiska formuleringen var: ”Utred enligt vattenbruksstrategin”. För oss från RHK, som då deltog för första gången, var det både okänt och obegripligt. Först långt senare förstod vi vad det innebar!

Konferensen 2013

Vi som tillhörde de sammansvurna motståndarna mot öppna kassar, det var Dag och Kerstin Sjögenbo, Leif Olsson, Karl-Erik Fredriksson och jag, hade satt oss strategiskt på första parkett och trodde att vi kunde påverka inriktningen av konferensen, dvs. att det skulle vara möjligt att samtidigt diskutera landbaserad teknik. Vi gjorde ett tappert försök! Resultatet blev enbart att den då allsmäktige gurun Henrik Hammar reste sig, höll ett kraftfullt brandtal på bred skånska med det huvudsakliga budskapet: ”Detta har politikerna bestämt.” Att Henrik Hammar var ordförande i Vattenbrukarnas riksförbund, VRF, hade vi ingen aning om. Vi var helt enkelt sällsynt okunniga!

Det positiva för framtiden var dock att jag på denna konferens anmälde mitt intresse för att delta i den kommande nationella utredningen om svenskt vattenbruk. Det gjorde också Karl-Erik ”Charlie” Fredriksson från Frösön i Jämtland! Jag hade sedan ett ovärderligt stöd av Charlie! När vi sedan fick support av Ellen Bruno, SNF (Sveriges Naturskyddsförening), kom vi alla tre att ingå som en del i Miljögruppen under beteckningen NGO-gruppen. Mot oss hade vi i första hand de ortodoxa vattenbrukarna Olof, Sten-Åke och Ragnar, alla med Karlsson i efternamn. NGO-gruppens motstånd var faktiskt så starkt att vattenbrukarna med sin miljöfarliga verksamhet lämnade utredningen en kortare period!

För historieskrivningens skull måste tilläggas att Björn Frostell, professor i industriell ekologi, var både diplomatisk och karismatisk ordförande för denna kontrasternas miljögrupp!

Konferensen 2014

Hölls i Simrishamn i början av året. I stort sett en upprepning när det gällde motsättningarna mellan ortodox och modern teknik. Vi som deltog för RHK, det var Dag Sjögenbo och jag, var fortfarande i underläge. Henrik Hammars inflytande var om möjligt ännu större, eventuellt beroende på att JV (Jordbruksverket) hade stort inflytande över både program och ledning av konferensen. Ändå kunde en liten ljusning skönjas. Dag kunde framföra kritiska synpunkter från Höga Kustens horisont, visserligen irriterat avbruten av Henrik Hammar, men det kändes som om den landbaserade tekniken tagit ett litet steg framåt!

Det var här som embryot till begreppet ”fosfortransport” oväntat dök upp! Två yngre män från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) informerade från podiet att SLU inte hade fått några pengar av regeringen för att beräkna fosfortransporten… En verkligt uppseendeväckande utsaga!

I stället för vattenbrukskonferens

I mars 2015 kom den med spänning emotsedda presentationen av JV:s utredning om framtida svenskt vattenbruk. ”Handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk” Underrubrik: ”Konkretisering av Strategi 2012-2020.”

Skriften är på 43 sidor. Den behandlar både den ortodoxa och den moderna tekniken i ungefär lika många kapitel. Bägge teknikerna är försedda med samma honnörsord: Vilken teknik man än väljer anses den stå för en ekologisk, ekonomisk och hållbar produktion. I bakgrunden kan höras inflytandet från Eskil Erlandssons menlösa brev. Inflytandet från gökungen Henrik Hammar gentemot det mäktiga Jordbruksverket är kanske ännu mer märkbart! Vad sägs om följande i denna skrift från JV? Statliga tjänstemän ska utbildas för att övertyga kommuner om förträffligheten att odla fisk i öppna kassar! De har då möjligheten att i samband med sina färder runt om i landet kunna besöka kritiska organisationer för att påverka dessas negativa inställning till öppna kassar!

   Det märkliga är att på bara ett ställe i denna omfattande broschyr går det att hitta det enda ordet som skiljer de båda teknikerna åt! För säkerhets skull är det skrivet med mycket små bokstäver. Det tog mig tre genomläsningar innan jag upptäckte det! Det är ordet ”miljövänligt”…

Jag skrev ett långt och artigt brev till JV. Jag förnekade att det var kritiskt. Tyvärr var detta inte sant… Dock utlovade jag att min recension av utredningen skulle bli kritisk. Tyvärr blev den aldrig skriven. Grundbulten i den skulle ha varit att denna broschyr är ett pedagogiskt misslyckande. Jag ser ingen annan orsak till detta än den menliga påverkan de två namngivna personerna ovan har lyckats åstadkomma gentemot utredningen

Av denna broschyr framgår trots allt att landbaserade system för att odla fisk är miljövän-liga. Men avsikten förefaller ha varit att dölja detta faktum så effektivt som möjligt…

Vattenbrukskonferensen 2016

Den hölls i Orusts kommun 17-18/3. Antal delegater 117. I stället för min kraftfulle stöttepelare Dag Sjögenbo fick jag denna gång luta mig mot en ny! Han heter Stellan Hamrin, Fil. Dr. i limnologi och med bl.a. 10 års erfarenhet som regeringens handläggare på Miljö-departementet i alla aspekter som rör vattenfrågor. Min stora förhoppning är att detta påbörjade samarbete ska bestå!

Arrangörerna, förutom Orusts kommun som har (!) den sjunde vackraste skärgården i hela världen, var bl.a. de från tidigare konferenser välkända: SLU, JV och Göteborgs universitet. Den organisation som saknades var Vattenbrukarnas riksorganisation. Varken Stellan eller jag fällde några tårar! Den direkta anledningen var att den föreningen upphört att existera redan 2015. I stället finns nu två nya organisationer. Dels den som ersatt VRF. Den heter numera Matfiskodlarna. Deras VD heter Daniel Wikberg. Han är samtidigt chef för Vattenbruks-centrum Norr. Deras motpol heter i dag ”De Recirkulerande Vattenbrukarna Sverige, ek. förening”! Det hade till slut blivit en omöjlighet för den moderna tekniken att samsas med den ortodoxa. Henrik Hammar? Han har tydligen försvunnit ut genom någon bakdörr från sitt en gång uppseendeväckande samarbete med JV. Saknaden efter honom har jag ingen anledning att kommentera.

De som fanns kvar på den här konferensen från den gamla och fortfarande aktuella konflikten mellan ortodox och modern teknik var Olof Karlsson och Erik Olofsson. Som stöd hade de tagit med sig vattenbrukaren i Umeälvens vatten, Josef Nygren. Ingen av de tre väckte någon uppmärksamhet. Dock ställde Olof Karlsson en fråga under paneldebatten: Hur kan de utdragna miljöprocesserna förkortas? Varför fick inte jag chansen att svara på den frågan!

Daniel Wikberg, VD Matfiskodlarna, hade fått 25 minuter med ämnet ”Utmaningar för svensk matfiskodling”. Minnesvärda utsagor från hans anförande:

  1. Matfiskodlarna är för ett storskaligt vattenbruk
  2. RAS används där förutsättningar för kassodling saknas
  3. Är det rimligt med småskalig landbaserad odling?
  4. Han nämnde ordet övergödning. Kunde inte fånga upp några detaljer. Men se rubrik!
  5. Han angav mängden tillförd antibiotika till 0,00016 %. Jämförelsen försvann…
  6. Vattenbruk i öppna kassar ger sysselsättning
  7. Det mest anmärkningsvärda: Hållbart vattenbruk är allt vattenbruk som har tillstånd…

Fotnot: Punkt 7 är faktiskt en omskrivning av ett meningsutbyte på engelska mellan Olof Karlsson och Colin Sheapheard!

Ytterligare några inslag

Två professorer talade inledningsvis över ämnet ”Kunskapsläge och framtida svenskt vattenbruk”. Först ut var Anders Kiessling.

  1. Mestadels allmänna utsagor om nödvändigheten att odla fisk.
  2. Ett allmänt råd: Hantera fosforsituationen!
  3. Fiskskit bättre än koskit!
  4. Den positiva utvecklingen på Åland! Landbaserad teknik för över 3 000 ton fisk
  5. Mål: Återanvända sediment
  6. Ett av hans projekt: Variation med kvalitet till skillnad från fiskodlingens kemiska tillsatser.
  7. Han lyfte fram indienägda Mo och Domsjös tillverkning av fiskfoder från träråvara

Det positiva med Kiesling är att han fortfarande samarbetar med Björn Frostell och har vågat lämna den ortodoxa tekniken till förmån för den moderna!

Därefter Kristina Sundell, knuten till Göteborgs universitet. Några punkter av många…

  1. En nyckel för hållbart svenskt vattenbruk är att minimera miljöpåverkan
  2. Norge inser att teknikutveckling behövs

Malin Skoog, numera anställd på Havs- och vattenmyndigheten, lyfte fram den internationella konferensen för landbaserad teknik på Norra Latin i november 2015. Både hon och jag var där! Tidigare hade vi träffats på en enklare konferens inriktad på landbaserad odling i regi av KTH. Angav bl.a. att kostnaden för landbaserad teknik var på väg ner. Ny bundsförvant!

Stellan Hamrin hann under dessa två dagar göra ett flertal inlägg, de flesta med utgångspunkt

från en miljöinriktad tolkning av Miljöbalken! Han betonade att ett hållbart vattenbruk förutsätter inga eller mycket små närsaltutsläpp till vatten och att de positiva effekterna av närsalttillskott till vatten, som påvisats vad gäller öring och röding, bara kunnat beläggas i fjällsjöar utan andra fiskarter. I de system där vattenbruk normalt förekommer finns också ex. sik och mört, vilka gynnas i första hand och därmed riskerar konkurrera ut ev. förekommande laxfisk-arter.

Petra Jarlros från JV berättade om subventionerna från samhället. I kassan finns 166 miljoner avsedda för 2016. Intresserade ansöker via e-post. Företag typ Ålands Fisk AB kan få upp till 50 % av sina investeringskostnader. Startstöd för t.ex. Jussi Kähäris Bright Water Fish AB kan uppgå till 50 % av total kostnad. Maxbelopp 10 miljoner. Både ortodoxa och landbaserade odlingar kan få stöd. JV står alltså med en fot i vardera möjligheten för att odla fisk i Sverige.

Treminutersinlägget

Tretton personer fick dela på 50 minuter för kortpresentationer på max 3 minuter. Jag hade i förväg skickat mitt bidrag till alla 48 ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet. Orsaken var att fyra av dem skulle delta i en paneldebatt 18/3. Det innebar att jag kunde visa min utlagda information för de församlade, 11 plus 2 sidor sammanfattning, av nuvarande vattenbruk i öppna kassar i mellersta Norrland och därefter utan jäkt delge min information i tre punkter:

  1. När fisk odlas i inre delen av mellersta Norrland går 80 % av all producerad fosfor genom våra stora älvar ut i havet. Det innebär att den fisken i praktiken produceras i Bottenhavet respektive Södra delen av Bottenviken.
  2. Det innebär att i dag belastas Bottenhavet med 31 ton fosfor/år från fiskodlingar i Bottenhavets vattendistrikt.
  3. Vattenmyndighetens åtgärdsprogram för att förhindra samma kvantitet från att nå Bottenhavet kommer under 10 år framåt kosta skattebetalarna 1.2 miljarder kr. Ett nollsummespel som skattebetalarna troligtvis inte kommer att uppskatta!

 Kort och allmän slutsats av den femte vattenbrukskonferensen

Utvecklingen mot ett modernt vattenbruk har gått mycket snabbt sedan år 2014! Det var högt i tak på denna vattenbrukskonferens 2016! Där stod ingen Henrik Hammar och hojtade att så här har politikerna bestämt! Här fanns det enbart ett fåtal lågmälda vattenbrukare med miljöfarlig verksamhet i öppna kassar. De gjorde inget väsen av sig. Ingen blev direkt utpekad av varken ortodoxa eller moderna fiskodlare. På konferensen fanns ett stort antal personer som bl.a. odlade hummer, musslor, ostron, makroalger, tilapia mm. Det här referatet ger därför ingen rättvisande bild av mångfalden som svenskt vattenbruk visade upp under dessa två dagar! Det referatet framför allt vill visa är den alltmer miljömedvetna inställningen till framtida svenskt vattenbruk från både vetenskapliga institutioner och från myndighetshåll.

Det förefaller mig som om politiska utredningsdirektiv är en färskvara när det gäller vattenbruk! I dagens läge är det politikerna i Miljö- och jordbruksutskottet som har bollen i sina händer. Där sitter visserligen Eskil Erlandsson med som suppleant men borde i dagens situation förhålla sig rätt lågmäld. Samtidigt får Miljööverdomstolen vid Svea hovrätt möjlighet att under maj innevarande år pröva två domslut gällande vattenbruk i öppna kassar. Weserdomen eller EU-domen från 1/7 -15 blir ett svårt hinder att passera! Acceptera en EU-dom eller inte acceptera. Som på Hamlets tid! Vilket beslut de än väljer kommer det att få stora konsekvenser!

Ett passande inlägg med hänsyn till ovanstående

Stellan Hamrin, som följt vattenbruket sedan 1970-talet, konstaterade att för första gången under hela denna tid har vattenbruket äntligen slagit in på en hållbar väg med landbaserade odlingar. Med anledning av den nya tolkning av EU:s vattendirektiv, som svenska myndigheter nu tvingas till efter den s.k. Bremen-domen från 1 juli 2015, kommer traditionell kassodling att bli omöjlig pga. utsläppen av fosfor.

 Onekligen en liten poäng till sist!

Lyfter på hatten för en av våra envisaste motståndare på den ortodoxa sidan av tekniken för vattenbruk! Han var också med på denna nationella vattenbrukskonferens. Egentligen var det till honom jag adresserade mitt anförande under tre minuter. Direkta orsaken är att denne man, under den tid jag kan överblicka, följt med vattenbrukare och foderfabrikanter till informationsmöten runt om i mellersta Norrland och hela tiden intygat: När man odlar fisk i inre delen av mellersta Norrland går ingen fosfor ut i Bottenhavet. Enligt min pålitliga nyhetsförmedlare i Jämtland har denne man nu agerat som professor Anders Kiessling i vattenbruksfrågan. Han har bytt fot och ska i fortsättningen göra PR för landbaserad teknik! Grattis! Han är välkommen till den ständigt växande skaran av miljövänner som vill lämna en god livsmiljö till kommande släktled!

 Med vänlig hälsning!

Nils-Erik Vigren, föreningen Rädda Höga Kusten

About tipota15

Jag heter Lena Hjärpne, född och uppvuxen i Stockholm. Är gift och har vuxna barn. Vi har sommarhus vid Höga Kusten där vi bor stor del av sommaren. Jag är engagerad i föreningen Rädda Höga Kusten som arbetar för att fiskodlingar i öppna kassar, med den miljöförstöring det innebär, ska upphöra och att modernare teknik, slutna system på land, ska användas.

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: