SAVE THE BALTIC

Water for Life Our goal is to save the Baltic Sea and its tributaries. By partnering with you, we see opportunities to get our message (or a partnership with you would give us the opportunity to get our message) and to make people aware of life beneath the surface. Thanks to this you could make an active choice to support biodiversity and living water.

De vägrar se på när fisken tar död på världsarvet


Antigödselmaffian

Reportage i tidskriften FiB Kulturfront
text Max Wigardt, foto Pär Olert

– ”Det är inget fel på stridsviljan” försäkrar Dag och Kerstin Sjögenbo, Roger Nordin och Nils-Erik Vigren som alla ingår i styrelsen för intresseföreningen Rädda Höga kusten. De motsätter sig en utökning av fiskodlingarna och hoppas på ett livligt motstånd.

Bottendöd, övergödning och igenvuxna vikar

Fiskodlingarna som finns längs kusten mellan Örnsköldsvik och Ångermanälvens mynning hotar att allvarligt förvärra miljöproblemen i Östersjön. Det menar intresseföreningen Rädda Höga kusten och lovar, om nödvändigt, att driva frågan hela vägen till Europadomstolen. Journalisten Mats Wigardt har träffat representanter ur föreningen och pratat om ilskan över att bli bestulen på det dyrbaraste man har.

Mer människor behöver mer mat. Och fisk är bra mat. Den tar upp protein och växer fort. När världens befolkning med råge passerat sju miljarder och behovet av mat och protein fortsätter att öka blir odlad fisk ett allt viktigare livsmedel.

Och vattenbruket växer snabbare än någon annan livsmedels­näring i världen. Sedan 1990 har produktionen femfaldigats till att i dag uppgå till nästan 70 miljoner ton fisk och skaldjur. Enbart i Norge produceras varje år omkring 1,2 miljoner ton fisk.

När stora delar av världshaven är på väg att bli utfiskade spår FN att vatten­bruket fortsätter att växa, med en fördubblad produktion till 2030.
Men det finns frågetecken. Om tillväxten ska ske på ett ekologiskt hållbart sätt finns många utmaningar att bemästra. Inte minst måste vattenbrukets påverkan på det lokala ekosystemet minska. Lokalt är problemet i Östersjön stort då havet är övergött och fiskodlingarna tillför betydande kvantiteter näring utifrån. Även i Sverige odlas det fisk. Förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C) satte målet till 50 000 ton år 2020, men än så länge är det mer blygsamma 12 000 ton fisk och 500 ton skaldjur per år som lämnar de svenska odlingarna. Av detta har 2 300 årston Höga kusten som ursprung.

På tre ställen längs kusten utanför Nordingrå, i Nätrafjärden, Mjältösundet och Omnefjärden, bedrivs sedan många år produktion av regnbåge. Men på senare år har opinionen mot utsläppen från odlingarna vuxit. När det nu planeras för en kraftig utökning av verksamheten har därför många ortsbor reagerat.

Runt matbordet i en före detta prästgård i Boteå, mellan Kramfors och Sollefteå, har tre gråhårsmän och en kvinna bänkat sig. De ingår alla i styrelsen för intresseföreningen Rädda Höga kusten som bildades sommaren 2013 ”för att ingen lyssnade på oss som enskilda personer”. Gemensam nämnare, förutom ålder och hårfärg, är ett djupt rotat engagemang för Höga kusten, vars unika naturmiljö år 2000 av Unesco upphöjdes till världs­arv. Alla är de dessutom sommarboende i området.
– Men det är inte fiskodlingarna i sig som vi vänder oss mot, utan sättet som verksamheten bedrivs i dag, förklarar Nils-Erik Vigren, ordförande i intresse­föreningen, samtidigt som mörkret sänker sig över Ångermanälvens breda vatten.

Förutom Nils-Erik Vigren är det Roger Nordin och Dag och Kerstin Sjögenbo som nu sitter och bläddrar i tjocka pärmar och initierat räknar upp argument mot en utökning av fiskodlingarna invid de höglänta stränder som gett området sitt namn.  De är alla ideellt arbetande pensionärer, två är före detta lärare, en är expert på jordbävningar och en har tidigare arbetat i regeringskansliet. De vet var informa­tion finns att hämta och de väjer inte för att uttala sig, vare sig i tal eller i skrift.

Roger Nordin kom till Omnefjärden redan 1965 och har sett hur vattnet blivit allt grumligare, vikar växer igen, båtmotorer som stannar och stränder som täcks med slemmigt, illaluktande grönslick. Bad och fiske är inte längre något som lockar.
– Enskilda personer och små grupper av berörda husägare har under lång tid fajtats vid sina egna bryggor, säger han. Nu jobbar vi i stället tillsammans för att rädda våra bad- och fiskevatten.
Dag Sjögenbo kallar entusiastiskt intresseföreningen för ”en folkrörelse som reagerar mot gödselmaffian” och berättar att man nu, vintern 2014 till 2015, har 550 medlemmar som samlat ihop 1200 namnunderskrifter mot en utökning av fiskodlingarna.
– Ett rent hav är livskvalitet för mig, säger han. Att inte kunna bada och fiska gör mig förbannad. Det känns som om jag blivit bestulen. De skäl som anges för att få odla mer fisk håller inte. Vi har fallit offer för hästhandlare.

 Kerstin Sjögenbo håller med. – Det är sorgligt att tvingas inse hur illa det faktiskt är ställt med vattnet. Och att ingen på kommunen lyssnar på oss.

Fiskodlingarna i Höga kusten bedrivs i öppna kassar där utspillt foder och avföring innebär att fosfor, närsalter och kväve kommer ut i havet.
Detta, hävdar de fyra runt bordet, leder till att problemen med bottendöd och övergödning i ett redan hårt drabbat hav riskerar att förvärras. Än värre blir det av att utsläppen från fiskodlingar längre in i landet också rinner ut i Östersjön. Och man får medhåll av marinekologen Hans Kautsky vid Stockholms universitet som under 20 år följt utvecklingen i Höga kusten. ”Ansvarslöst och miljövidrigt” är hans betyg på verksamheten.
– Vi ser tydliga effekter av fiskodlingen i hela området, med syrefria bottnar under kassarna och blåstång som nästan försvunnit, säger Kautsky.
Han jämför med de strikta regler som gäller i skärgården, med krav på trekammarbrunnar och godkända anläggningar för att tömma småbåtarnas toatankar.
– Men här får fisken kacka fritt, konstaterar Hans Kautsky. Att producera tusen ton fisk motsvarar tiotusen människor som under ett år sätter sig vid stranden och gör ifrån sig, utan reningsverk.  Det skulle aldrig accepteras.

Nils-Erik Vigren från Rädda Höga kusten nickar medhåll när Kautskys slutsatser förs på tal. Han konstaterar att det inte går att på samma gång förorena vatten och stränder och att locka turister till området. Hela varumärket Höga kusten riskerar att solkas.
– Vi har fått nersmutsade fjärdar, enorma diarréliknande vegetationsmassor längs stränderna, det luktar svavelväte och barn får inte bada, säger han. Så var det inte förr. Något är uppenbarligen fel.
Men så skulle det inte behöva se ut. Vattenbruket är en ung, tämligen outforskad näring som går att bedriva utan negativa biverkningar.  I Sverige domineras fiskodlingarna däremot av ålderdomlig teknik med öppna nätkassar. Dessutom produceras framför allt rovfisk, bland annat den importerade regnbågen, som konsumerar betydligt mer mat än den producerar. Med ett foder som människor lika gärna hade kunnat äta direkt.  Det är inte ett bra och miljösmart sätt att producera mat, menar Ellen Bruno, sakkunnig på Naturskyddsföreningen.
– Hade man i stället tidigt valt att satsa på andra och mer gynnsamma fiskarter och landbaserade anläggningar, med ett slutet system där vattnet renas och viktiga näringsämnen återvinns, hade Höga kustens vatten och vikar inte behövt växa igen.

Men en utveckling mot ett mer hållbart vattenbruk har på senare år börjat göra sig påmind. Enligt docent Max Troell vid Stockholms universitet har läckaget av närsalter minskat, fodret utvecklats med inslag av vegetabiliskas råvaror, utfodringen förbättrats och fiskarna kan genom avel tillgodogöra sig fodret bättre. Även modern teknik för landbaserad fiskodling har tagits fram, med anläggningar i drift i bland annat Danmark, Tyskland och Kanada. Och snart även på Åland där man länge odlat stora mängder fisk, men där problemen med övergödning skapat en infekterad debatt vilket fått odlarna att i stället etablera sig i Sverige och Höga kusten, med löften om arbetstillfällen och skatteintäkter.
– Det finns goda möjligheter att lösa problemen, tror också Ellen Bruno. Det handlar om vilka arter man odlar, var de odlas och vad de får att äta. Vi kan bli mycket bättre.

Ända sedan man fick vetskap om att de tre fiskodlingarna i Höga kusten ansökt om tillstånd att öka produktionen har Nils-Erik Vigren och övriga medlemmar i Rädda Höga kusten oförtrutet arbetat med att informera, väcka opinion och påverka beslut.

Man vänder sig till exempel mot att miljösmartare odlingsmetoder skulle vara väsentligt dyrare än fisk som odlas i kassar. Detta förklaras med att räknesättet som används inte tar hänsyn till att det är skattebetalarna, inte odlarna, som får betala för den miljöskada som orsakats.
– Vår stridsvilja är det inget fel på, försäkrar Nils-Erik Vigren samtidigt som det dukas fram kaffe och ett stort fat med kaffebröd. Vi läser på, pratar med forskare, lär oss mer, anordnar möten, träffar politiker, skriver insändare och informerar media. Jag törs nog påstå att vi blivit ganska tongivande i debatten.

På kort sikt är målet att sätta stopp för en utökning av fiskodlingarna i Höga kusten. På lite längre sikt vill man skapa en stark, svensk opinion mot vattenbruk i öppna kassar, med ett tydligt regelverk för verksamheten.
– Den norska fiskodlingen är på väg att förstöra den ena norska fjorden efter den andra, säger Nils- Erik Vigren. Så vill vi inte att det ska bli i Sverige.

Men efter två års väntan kom så i höstas Miljöprövningsdelegationens beslut. Och det gick inte som Rädda Höga kusten hade önskat.
Trots att länsstyrelsen hade förordat minskade volymer gavs fiskodlingen i Omnefjärden tillstånd att öka produktionen med 230 ton, visserligen avsevärt mindre än man ursprungligen tänkt sig, men inget beslut som Nils-Erik Vigren applåderar. Miljöprövningsdelegationen* har nu även givit fiskodlingen i Mjältösundet tillstånd att fortsätta med oförändrad volym.
– Ett beklagligt och förvånande beslut, kommenterar Nils-Erik Vigren. Sverige har genom bindande överenskommelser och EU-direktiv tagit på sig att minska tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön, inte öka.

I likhet med Naturskyddsföreningen och Rädda Höga kusten har nu länsstyrelsen i Västernorrland överklagat beslutet. De menar att en utökning är olämplig och att ökade utsläpp riskerar att ytterligare försämra vattenkvaliteten i området. Däremot anses det inte rimligt att verksamheten helt ska upphöra.
Och Naturskyddsföreningens Ellen Bruno konstaterar att vi visserligen behöver odla mer fisk än vi gör i dag, men att öppna kassar, som i Höga kusten, absolut inte har någon framtid.
– Flytta snarast upp fisken på land, är hennes råd. Och använd den kunskap och de tekniska lösningar som finns för att ta fram effektiva, alternativa lösningar.

För intresseföreningen Rädda Höga kusten har arbetet bara börjat. Genom att samarbeta med andra intresseorganisationer runt om i Sverige, som Save the Baltic, Ge fan i våra vatten, Rädda Vättern, Älvräddarna, med flera – som alla utgör virke på samma barrikad, breddas fronten mot ”gödselmaffian”.

Man vill på intet sätt se slaget som förlorat. Och man är beredd att överklaga en utökning av fiskodlingarna i Höga kusten ända upp till EU-domstolen. Visst går det att ana hur nävarna knyts under bordet.
– Vi älskar modern teknik och stora fiskodlingar med slutna system som inte förstör våra vatten, summerar Nils-Erik Vigren. Men som det ser ut i dag kan vi aldrig acceptera.

*Miljöprövningsdelegationen är en fristående del av landets länsstyrelser som fattar beslut om tillstånd när det gäller miljöfarlig verksamhet som den definieras i miljöbalken. Regeringen utser ordförande i respektive delegation.
Källa: Miljöforskning

Fotnot: Vad säger då den företagare längs Höga kusten som äger fiskodlingen i Mjällomsviken, och som beviljats en ökad produktion, om den växande opinionen mot hans verksamhet? ”Inga kommentarer” blir det kortfattade svaret. ”Samhället har sagt sitt, jag har alla tillstånd som behövs, mer vill jag inte säga, det blir ändå ett oseriöst och vinklat reportage”

About tipota15

Jag heter Lena Hjärpne, född och uppvuxen i Stockholm. Är gift och har vuxna barn. Vi har sommarhus vid Höga Kusten där vi bor stor del av sommaren. Jag är engagerad i föreningen Rädda Höga Kusten som arbetar för att fiskodlingar i öppna kassar, med den miljöförstöring det innebär, ska upphöra och att modernare teknik, slutna system på land, ska användas.

Thank you for your comment! :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: